ryttaramanda

Jag har en himla stor idétorka så ni förstår inte. Och ja... jag gick in på google och sökte på "vill ha".. Knappast så att det var något relevant som hoppade upp, utan en bara massa bilder främst på tanter? Eller äldre damer med finare ord (snällare). 

Har ni förresten märkt att jag bara snackar bullshit hela tiden? Och för den delen också lär ju ingen av er tycka det ens är roligt och intressant.. haha, jag är helt enkelt fucked up. Så ja, har ni några idéer på vad jag kan göra med bloggen så säg till. Och är det bara jag som tycker att ordet blogg låter som man är en fjortis, eller bitch eller något liknande. Inte okej Amanda, inte okej! Och från det ena till det andra.. Inte okej att jag har varit sjuk hela veckan så att jag självklart inte kunde varit med och festat idag. Awesome, not!

Kanske kan vlogga någongång? Vem vet ;) Hjälp mig nu guys!

Fick precis en sådan känsla att jag bara älskar mitt liv, och hur skjutton haha?:) Visst, jag har alltid varit lycklig i mitt liv förutom när det hänt något med någon som står mig nära eller att det inte riktigt går som det ska. Men om jag tänker efter så har jag ändå allt. Förutom en pojkvän då men de går ju att fixa om jag verkligen bara vill :) Dessutom så har jag underbara vänner, en familj som verkligen ställer upp för mig, och så har jag ju hästarna som gör mig lycklig :) Haha, man vet knappt hur lite det krävs för en att tänka efter att man är glad och lever bra trots allt. Så nu tänker jag inte ens skänka en tanke åt på vad jag inte har, utan istället tänka på vad jag har.

Älskar denna låt och om jag ska vara ärlig så är det inte ofta alls som jag lyssnar på texter, utan bryr mig mest om melodin och liknande. Men denna låt, den tär på mig. Jösses vilken bra text, så sann! Som sagt, när man var barn. Då var allt så lätt och som sagt och gjort så ville man bli vuxen, men nu när jag är sjäklvaste 17 år så skulle jag ge allt för att få vara 10 år igen, uppleva alla äventyr med min familj igen utan att behöva tänka på att det skulle vara roligare att uppleva det med sina kompisar istället. Nej, jag vill vara barn i stället. Kunna förbereda mig inför alla dessa val, och inte behöva göra de misstag man gjort. Livet var bättre förr! 

Hur har min dag varit? Jo, jag har försökt.. som alla andra dagar, försökt komma på saker jag vill göra i livet främst. Jag kanske skulle göra en lista med 100 saker jag vill göra innan jag dör. Det kanske inte vore så dumt trots allt? Sen var det här med kärleken också. Hopplöst. Hittar aldrig den rätta. Men det är som mina föräldrar säger. Jag är fortfarande bara ett barn och barn ska inte hålla på med sådant här. Det kommer när man är över 20 år! Visst, men kärlek kan man fortfarande uppleva som tonåring för den delen också! 

Såg nyss filmen Beauty and the briefcase. Mycket bra film som jag rekommenderar! Här tar dem upp om kärleken, att hitta den rätta killen. Huvudpersonen har alltså en sk. checklist om varje kille hon träffar för att se om han är den rätta. Helt fel ändå tycker jag. Men det är väl bara att vänta på att den rätta ska dyka upp? Har flera gånger fått höra att jag inte ska leta eftersom det bara blir fel då. Jo tack, det håller jag med om! Så jag får väl helt enkelt vänta tills den rätta dyker upp även fast det nu kan ta 10 år! 

Fortfarande sjuk idag, fucking körtelfeber. Vill till stallet, och till mina kompisar i skolan.. attans :( Tur att jag har alla filmer som jag kan kolla på då, och drömma mig bort! Godnatt!

Pratade precis med en kille om livet, främst om framtiden. Vad man ska bli och hur man ska lyckad och om man verkligen gjort rätt val? Det vet man inte, i allafall inte jag, ännu. Hur vet man det egentligen? Ska man lyssna på hjärtat eller magkänslan, eller varför inte på de som står en närmast?

Denna disskussion i mitt huvud började då med att jag kollade på fotbollsgalan på TV. Jag minns så väl när jag såg på det då jag var 11 år, hade dröm om att stå där en dag och vara fotbollsproffs. Jag lyckades faktiskt komma så långt att jag på så sätt blev inbjuden, eller rättare sagt "uttittad" för juniorlandslaget och det är inte direkt dåligt? Då gick jag i sjunde klass, och ja. Jag slutade faktiskt spela fotboll och riktigt varför vet jag inte. Men antar att det var på grund av hästarna, att jag ville satsa allt på dem istället. Och sagt och gjort, så gör jag det nu fortfarande. Däremot känns det nu som jag gjort fel val? Vem vet vart jag hade varit nu om jag fortsatt spela fotboll, och nu börjar spela i det landslaget för juniorer...

Jag kan dock lugnt berätta att hästar är mitt liv och jag är glad att jag inte överhuvudtaget struntade i hästarna. Tankarna på hur min framtid kommer att se ut dödar mig, och jag tror att det är många av er som känner exakt som jag. Jag har tillexempel hoppat över på andra sidan, ändrat riktning och valt yrkesförberedande då jag innan redan bestämt mig att välja högskoleförberedande. Detta gör att jag inte kommer att kunna läsa högskola efter gymnasiet om jag nu inte läser upp mina betyg på komvux. Jag kommer alltså inte kunna gå unghästutbildare-utbildningen och börja jobba direkt efter. Men hur vet jag exakt att jag inte kommer att kunna jobba som unghästutbildare efter gymnasiet? Nej jag vet inte! Jag har åtminstone planer om att åka utomlands och få jobb där, och förhoppningsvis klarar jag av det, och lyckas.

Men visst är framtiden skräckjagande? När jag var liten, eller rättare sagt mindre, så visste jag exakt vad jag ville bli. Tills jag började på gymnasiet, och denna hästhållnings-linje som jag går på. Jo visst, den bästa utbildningen enligt mig. Men räcker det ända fram? Det återstår att se.

Hur har du det? Vad går du för linje, eller vad vill du gå? Hur vill du att din framtid ska se ut?

Som sant som det är sagt. Kärlek är ren skit om man inte hittat den rätta. Och den rätta är svår att hitta. Leta bör man inte göra, men det tar kål på mig att bara vänta. Och medans jag väntar, så blir jag alltid sårad. Varför?