Framtid.
Pratade precis med en kille om livet, främst om framtiden. Vad man ska bli och hur man ska lyckad och om man verkligen gjort rätt val? Det vet man inte, i allafall inte jag, ännu. Hur vet man det egentligen? Ska man lyssna på hjärtat eller magkänslan, eller varför inte på de som står en närmast?
Denna disskussion i mitt huvud började då med att jag kollade på fotbollsgalan på TV. Jag minns så väl när jag såg på det då jag var 11 år, hade dröm om att stå där en dag och vara fotbollsproffs. Jag lyckades faktiskt komma så långt att jag på så sätt blev inbjuden, eller rättare sagt "uttittad" för juniorlandslaget och det är inte direkt dåligt? Då gick jag i sjunde klass, och ja. Jag slutade faktiskt spela fotboll och riktigt varför vet jag inte. Men antar att det var på grund av hästarna, att jag ville satsa allt på dem istället. Och sagt och gjort, så gör jag det nu fortfarande. Däremot känns det nu som jag gjort fel val? Vem vet vart jag hade varit nu om jag fortsatt spela fotboll, och nu börjar spela i det landslaget för juniorer...
Jag kan dock lugnt berätta att hästar är mitt liv och jag är glad att jag inte överhuvudtaget struntade i hästarna. Tankarna på hur min framtid kommer att se ut dödar mig, och jag tror att det är många av er som känner exakt som jag. Jag har tillexempel hoppat över på andra sidan, ändrat riktning och valt yrkesförberedande då jag innan redan bestämt mig att välja högskoleförberedande. Detta gör att jag inte kommer att kunna läsa högskola efter gymnasiet om jag nu inte läser upp mina betyg på komvux. Jag kommer alltså inte kunna gå unghästutbildare-utbildningen och börja jobba direkt efter. Men hur vet jag exakt att jag inte kommer att kunna jobba som unghästutbildare efter gymnasiet? Nej jag vet inte! Jag har åtminstone planer om att åka utomlands och få jobb där, och förhoppningsvis klarar jag av det, och lyckas.
Men visst är framtiden skräckjagande? När jag var liten, eller rättare sagt mindre, så visste jag exakt vad jag ville bli. Tills jag började på gymnasiet, och denna hästhållnings-linje som jag går på. Jo visst, den bästa utbildningen enligt mig. Men räcker det ända fram? Det återstår att se.
Hur har du det? Vad går du för linje, eller vad vill du gå? Hur vill du att din framtid ska se ut?
Denna disskussion i mitt huvud började då med att jag kollade på fotbollsgalan på TV. Jag minns så väl när jag såg på det då jag var 11 år, hade dröm om att stå där en dag och vara fotbollsproffs. Jag lyckades faktiskt komma så långt att jag på så sätt blev inbjuden, eller rättare sagt "uttittad" för juniorlandslaget och det är inte direkt dåligt? Då gick jag i sjunde klass, och ja. Jag slutade faktiskt spela fotboll och riktigt varför vet jag inte. Men antar att det var på grund av hästarna, att jag ville satsa allt på dem istället. Och sagt och gjort, så gör jag det nu fortfarande. Däremot känns det nu som jag gjort fel val? Vem vet vart jag hade varit nu om jag fortsatt spela fotboll, och nu börjar spela i det landslaget för juniorer...
Jag kan dock lugnt berätta att hästar är mitt liv och jag är glad att jag inte överhuvudtaget struntade i hästarna. Tankarna på hur min framtid kommer att se ut dödar mig, och jag tror att det är många av er som känner exakt som jag. Jag har tillexempel hoppat över på andra sidan, ändrat riktning och valt yrkesförberedande då jag innan redan bestämt mig att välja högskoleförberedande. Detta gör att jag inte kommer att kunna läsa högskola efter gymnasiet om jag nu inte läser upp mina betyg på komvux. Jag kommer alltså inte kunna gå unghästutbildare-utbildningen och börja jobba direkt efter. Men hur vet jag exakt att jag inte kommer att kunna jobba som unghästutbildare efter gymnasiet? Nej jag vet inte! Jag har åtminstone planer om att åka utomlands och få jobb där, och förhoppningsvis klarar jag av det, och lyckas.
Men visst är framtiden skräckjagande? När jag var liten, eller rättare sagt mindre, så visste jag exakt vad jag ville bli. Tills jag började på gymnasiet, och denna hästhållnings-linje som jag går på. Jo visst, den bästa utbildningen enligt mig. Men räcker det ända fram? Det återstår att se.
Hur har du det? Vad går du för linje, eller vad vill du gå? Hur vill du att din framtid ska se ut?
Kommentarer
Trackback
