Tom känsla i magen..

Läste igenom lite på min gamla blogg, resilient.blogg.se och fick se detta inlägg.. Jaa, jag kan ju säga er att jag blev berörd :/ Hade glömt av hur bra det ridpasset gick och hur glad Diler var mot mig den dagen.. :/

Diler är min stjärna, fyfan vad jag älskar den hästen! Han var bättre än någonsin, snällare än någonsin, mysigare än någonsin... Och jag såg på honom att den tid vi har haft tillsammans har varit något oerhört stort och att han tyckte detsamma :') Hejdå BFK ♥

Jobbade i stallet idag, så sammanlagt har jag varit i stallet från 07.00 till 20 i 8, och jag är verkligen trött. Men ändå väldigt glad och ledsen på samma sätt.

Jag ledde idag, så då ledde jag Blue Thatch (mitt val) och sedan red jag Diler. Tårarna kom då jag stod och väntade på att klockan skulle bli 5 i 7, då jag insåg att jag verkligen ska lämna en helt underbar häst. Han gjorde absolut inget när jag gjorde i ordning honom, så självklart blev jag väldigt glad :)

Sedan blev det dags för ridning, dressyr i manegen stod på schemat. Hade verkligen hoppats på en uteritt, även fast det ösregnade, menmen... Jag började värma upp diler först, och han kändes riktig fint från allra första början, men slutet av lektionen är någon som jag aldirg kommer glömma, han har aldrig gått så fint!! Sedan får jag inte glömma att jag hoppade över 3 bommar som låg tätt intill varandra på meddellinjen, bara för skojs skull, och att jag helst ville avsluta på något som han hoppar över, och inte på vad som hände igår. Jättefin var han över det, wow! :D Mycket fin känsla. Skrittade av lite längre än alla andra, mysigt.

Efteråt tog jag av hans utrustning lite snabbt och gick ut med honom så att han fick äta en massa gräs, nom nom, älskade häst, han riktigt njöt av sitt liv. Sa sedan hejdå, och det var det svåraste jag gjort på länge.

Den allra sista dagen som elev på Borås Ridhus kan verkligen inte bli bättre!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0